Jag var på ett föredrag om effektiv altruism, föredömligt presenterat av William MacAskill som blev Associate Professor vid Oxford vid fyllda 26 år… Han fokuserar på hur man på mest effektiv sätt kan göra gott i världen, och tar avstamp i en kombination av filosofi (är varje människas liv lika värt, eller är de nu levande mer värda än framtida generationer?) och vetenskap, främst studier av utfall från olika åtgärder.
Många ganska omskakande insikter blev det… Han berättade om stora, välkända insatser som gav liten eller ingen effekt och om program som gav kraftigt negativa effekter (det amerikanska initiativet Scared Straight tar med ungdomsbrottslingar som begått småbrott av typen snatteri, misshandel osv – välkända “inkörsportar” till tyngre brottslighet som vuxen – till riktiga fängelser där de får träffa yrkeskriminella. Avsikten är att de ska få en tankeställare och “skrämmas till ett liv av hederlighet”. Programmen är populära i många delstater, men flera studier visar på att de antingen är ineffektiva eller rentav kraftigt ökar risken för tyngre brottslighet. En studie visade att för varje $1 som spenderades var den ökade kostnaden för samhället $234 i form av brott, fängelsestraff, med mera)
Men han berättade också om otroligt effektiva program, som dock inte var självklara. Ett stort problem i många fattiga delar av världen som alla känner till är bristande skolgång, och många program försöker råda bot på detta. En studie över olika metoder gav följande:
- Kontanta belöningar – pengar till familjer vars barn hade hög närvaro eller gick ut grundskolan: mycket svag effekt
- Inköp av skolböcker (vanligt att en hel klass delar på en lärobok): svag eller ingen effekt
- Andra typer av läromedel (dåligt översatta böcker, låg läskunnighet och läsvana gör att det kan vara svårt att tillgodogöra sig västerländska klassiska läroböcker): ingen effekt
- Fler lärare / klasstorlekar: dyrt men svag effekt
- Distribution av avmaskningsmedel i byar: mycket stor effekt (högre närvaro, fler gick klart skolan, läxläsning gick bättre, med mera). Till en väldigt låg kostnad dessutom, eftersom patenten är från 50-talet och det finns flera billiga generika som fungerar utmärkt.
Han pratade också mycket om vad man kan göra som individ, framförallt som individ i ett välmående västland där flesta under sin livstid kommer ingå i de rikaste 5% av nu levande människor – motsvarande en månadslön på ungefär 20.000 SEK. Har man en månadsinkomst över 40.000 är man i den rikast 1% på jorden.
Han har startat ett initiativ som heter 80000hours.org som hjälper individer i vår del av världen att undersöka var de kan göra störst nytta för världen, givet sina egna intressen, färdigheter och personliga egenskaper. Ett exempel han tog var Matt, som gick på Stanford där han omgavs av typ A-personer som skulle bli framgångsrika läkare, advokater, ingenjörer och entrepenörer – men själv kände att han borde göra något för de mest utsatta på jorden. Kanske volontär i Afrika, eller jobba med hemlösa i San Francisco?
De kom fram till att det bästa Matt kunde göra var att bli – investment banker… Under förutsättning att han skänkte en stor del av sin inkomst till effektiva program som hade stor effekt. 3 år efter sin examen hade Matt, som skänkte 50% av sin inkomst, donerat 1.000.000 USD, och medverkat till att rädda livet på över 300 individer. Inte genom att personligen springa in i ett brinnande grannhus och släpa ut 300 medvetslösa gamla damer, utan genom att medverka till hälsoåtgärder på andra sidan jorden.
Macaskill har en metod för att utvärdera hur effektiv en viss åtgärd är:
- Hur många människor tjänar på åtgärden, och hur mycket?
- Är det här den mest effektiva åtgärden jag kan utföra?
- Är det här ett område som är försummat, det vill säga inte får mycket pengar / tid / uppmärksamhet / resurser av andra slag?
- Vad skulle hända om jag inte gjorde denna åtgärd?
- Vad är sannolikheten att lyckas, och hur bra är “lyckas”?
Jag har nu köpt hans bok Doing Good Better, återkommer med intryck från den!