Jag träffar naturligtvis (som tur är…) en massa människor, och relativt ofta nya människor jag inte träffat förut. När jag gör det på uppdrag eller för en arbetsgivare är det naturligt att dela ut ett visitkort från det företaget, men nu är det ju ofta enbart mig själv jag representerar. Och hur ska ett visitkort för mig själv se ut?
Jag brottades förvånansvärt länge med den här frågan, så pass att jag började fundera på varför. Prestationsångest? Överdriven ödmjukhet? Brist på grafisk idé? Kanske en kombination av alla tre.
Men egentligen har jag gått och ruvat på en idé ganska länge, en idé som föddes ur en konversation med Jenny Hermelin som tog fram ett ordmoln (“word cloud”) för sig själv och sin firma. Varför inte göra ett för mig själv och min yrkesprofil, och ha hela molnet som baksida på kortet, med kontaktuppgifter på framsidan? Så här blev det:
Visitkort: Baksida i form av ordmoln
Framsidan hade jag lite bekymmer med också, mest för att jag hade svårt med layouten tills jag insåg att det faktiskt är rätt få saker jag verkligen behöver få med på framsidan – jag har ju ingen besöksadress egentligen. Så jag nöjde mig till sist med följande:
Visitkort: framsida i all enkelhet
Lite kul: den första jag delade ut ett sådant kort till sa spontant “det här var snyggt, du måste anlitat någon grafiker eller designer för det här?” (Uppenbarligen är det inte för mycket ödmjukhet som styr vad jag skriver om i alla fall…!)
Jag var på ett seminarium om IP, alltså Intellectual Property och inte Internet Protocoll, som ordnades av advokatbyrån Groth & Co. Det var fokus på IP i Asien, och det var rätt intressant att höra hur företag som Husqvarna och SKF jobbar för att försvara sig mot intrång mot både patent (produkt) och varumärke. Båda har folk som jobbar heltid med just dessa frågor, Husqvarna har 9 heltidsanställda och SKF har 3 heltidsanställda bara i Kina. Dessa gör regelrätta räder – åker ut med poliser och vittjar fabriker och lagerställen – men naturligtvis är det mesta arbetet inte som det ser ut på TV, utan sökningar på internet, intervjuer med återförsäljare och genomgång av tullmanifest.
Det som jag tyckte var mest intressant var att även om kinesiska företag som väntat står för en hel del av förfalskningar och piratkopior, deklarerade båda talarna att det har hänt otroligt mycket på denna punkt på rätt kort tid. För 30 år sedan fanns det över huvud taget ingen IP-lagstiftning i Kina, nu har de förutom tull och polis två separata myndigheter som är både effektiva och bra på att samarbeta med utländska bolag. Kina är generellt mycket måna om att komma tillrätta med den här sortens problem.
Det fanns också områden där Kina kommit längre än till exempel Sverige, ja hela EU. Ett exempel är att kinesisk tull regelbundet gör stickprov, rätt talrika dessutom, på utgående gods – de öppnar alltså containrar för export och går igenom för att se om de kan hitta piratkopior eller “counterfeits”. Det görs inte alls i vår del av världen, på sin höjd gör man stickprov på inkommande gods.
Panel of international representatives of IP experts at Groth & Co
Groth imponerade också med sin panel av experter från 5 asiatiska länder (4,5 som de skämtade, Turkiet ligger ju till viss del i Europa. Men som världens 18:e största ekonomi och dessutom precis som i urminnes tider en portal mellan Europa och Asien så klart högintressant ur ett IP-perspektiv), där alla jobbar på Groth personligen. Jag fick höra lite mer om hur Kina jobbar med IP-skydd, hur Japan på 50 år har gått från att vara ett kopieringsland till ett innovationsland – de som var lite äldre berättade att på 60-talet var japanska varor ökända för att vara billiga kopior. I dag har de varumärken som Sony, Lexus, Pioneer och har nästan alla år sedan 1995 sökt flest patent i världen.
Jag fick också en intressant insikt om Indien. Indien har ett stort problem med förfalskade läkemedel, och där har lagstiftarna svårt att hålla jämna steg. Men på alla andra områden är man långt framme, så pass långt att ett företag som Boeing framhöll Indien som ett föredöme på området.
På det hela en intressant eftermiddag, ganska långt från vad jag normalt sysslar med – men jag är inblandad i en del nystartade företag som dels brottas med patentfrågor, dels naturligtvis ser Asien som en potentiell framtida marknad.
Jag skrev tidigare om Protracers äventyr på mässan i Orlando, och nu när alla landat tänkte jag sammanfatta lite av mitt intryck. Jag har stått på rätt många mässor hittills i mitt liv, och lär väl stå på många till – men sällan eller aldrig har jag sett så omedelbara resultat som på denna! Normalt har man som ambition att få ett visst antal leads, i bästa fall kvalificerade och om man är verkligt lyckosam skarpa möten med beslutsfattare bokade. Dessutom är det förstås bra att varumärket syns lite grann.
Reportage i en av världens största golftidningar, Golf Digest
Flera direkt beställningar av systemet från kunder i USA!
Dessutom flera leads, gjorde många bra demos, och fick vår amerikanska partners säljare att få upp intresset av produkten – den här sista punkten är vad man i “normala” fall kan vänta sig av en mässa, här sammanfattar jag det i slutet av en punktlista…
Att få beställningar på plats i montern har jag egentligen bara varit med om när jag värvat medlemmar till fackförbund, och då var det gratis…! Så det känns verkligen som om Protracer har något på gång med vårt erbjudande om att tracka alla slag med längd och riktning, till träningsanläggningar. Världsmarknaden för att slå bollar på driving range är över 1 miljard USD, och växande särskilt i Asien – där de flesta golfare kanske aldrig kommer ut på en traditionell golfbana utan “bara” slår bollar från en matta.
Som en del av er känner till var jag med och grundade Protracer för några år sedan, och sitter nu i styrelsen där. Vi var i förra veckan i Orlando (jag kommer blogga lite mer om det snart) och blev intervjuade av Svensk Golf! Just nu är den på Svensk Golfs förstasida (huvudinlägget under “Utrustning”), du kan annars se se intervjun här.
I golfvärlden är USA det överlägset dominerande landet vad gäller teknik, utrustning, prylar och allt som har med banor att göra. Även om Sverige är ett stort golfland vad gäller antal spelare på gräsrotsnivå och kraftig överrepresenterade på elitnivå (särskilt på damsidan) är det sällan som svenska företag gör något större väsen av sig. Protracer är lite av ett undantag där, och vi är väldigt tacksamma för att Svensk Golf uppmärksammar oss – precis lika tacksamma som när vi syns i TV och Göran Zachrisson är vänlig nog att påpeka att det där, det är ett svenskt bolag som har tagit fram!
Jag fick förlängt förtroende på Min förskola, där försäljningen nu går in i nästa fas. Det finns nu en del upparbetade affärsmöjligheter, det finns en del första kunder (försäljningschefen Marcus tillbringade en hel del tid under julhelgerna för att lägga upp kunder i systemet) och framför allt finns det nu en plan för hela första halvåret 2014. Mitt uppdrag blir därför lite annorlunda i denna fas – nu när det finns en plan är huvuduppdraget att exekvera. Det innebär att vi för det första ser till att de planerade aktiviteterna genomförs samtidigt som alla övriga, oplanerade, aktiviteter som uppstår när man får kunder måste hinnas med. Det innebär också att planen löpande utvärderas.
I grova drag kan man säga att planen går ut på att vi skapar en “takt”, precis som i en fabrik. Var tredje vecka startas en ny kampanj, med utskick – uppföljande samtal – bokade möten – göra så många avslut som möjligt. Vi har satt upp mål för alla de här delarna, men målen har satts utan särskilt mycket erfarenhet då det är första gången vi attackerar marknaden på det här sättet. Därför är det viktigt att hitta en avvägning mellan att fortsätta som planerat trots att verkligheten kanske inte beter sig som planerat, och att modifiera planen när vi får mer praktiskt erfarenhet. Nyttigt men inte alltid så lätt!
Men det roligaste av allt är att se hur hela kontoret lyfter när det börjar droppa in verkliga affärer, och verkliga användare…!
Jag sitter ju i styrelsen för Protracer, ett bolag jag var med och grundade 2007. Bolaget har visat positivt kassaflöde flera år, och de senaste två åren har vi återinvesterat det ganska goda överskott vår TV-produkt ger, i en ny produkt: Protracer Range. Strategin är ganska enkel: vår etablerade produkt syns för tiotals miljoner golfare (förra veckan sände vi från Dubai, denna vecka sänder vi från Tiger Woods premiärtävling i Torrey Pines), ibland hundratals miljoner, och vi kommer nu använda det varumärket för få ut teknologin till vanliga golfare som står på en driving range.
Vi står denna vecka och ställer ut på en mässa i Orlando. Eller, “på en mässa”… Det är världens största golfmässa, PGA Show 2014. Vi delar monter med vår återförsäljare Range Servant och har redan bokat upp flera möten med stora anläggningar i USA.
Så tog året slut, och med det uppdraget hos Min förskola. Och som vanligt vid den här tiden känns det på sin plats med lite reflektion.
Sedan förra inlägget om uppdraget har det hänt en hel del. Det mest glädjande är att två nya kunder har kommit in och installationer för dem påbörjas i mellandagarna. Det finns alltid en viss fördröjning i försäljning och jag var inte säker på att det skulle bli konkreta resultat redan under den här ganska korta perioden – å andra sidan har man alltid en önskan om att det ska rasa in kunder så fort man börjar röra på sig. Hade jag hoppats på tio kunder? Kanske lite…
Men vi har också fått upp en rejäl pipeline, utan att avslöja några belopp har vi gått från i det närmaste 0 till en bruttopipeline med 23 registrerade affärsmöjligheter med ett bruttovärde på ungefär 25% av ett helårsmål. Det är ytterligare ett bevis för att det går åt rätt håll. Som en bonus har hemsidan hamnat under rejält tryck och kommer nu högst upp när man söker efter den på Google, trots att det finns ett barnprogram på SvT med samma namn. Även de som inte för närvarande har ett aktivt köpintresse går i alla fall in och utbildar sig om oss!
Dessutom har vi hunnit med att ta fram ett avtalsförslag att använda, inte helt oviktigt med tanke på att systemet lagrar både bilder och personuppgifter om barn för kundens räkning.
Som en personlig bonus för mig, berättade försäljningschefen vänligt nog att han tyckte han fått lära sig väldigt mycket under den här tiden – med andra ord det man som coach allra helst vill höra!
… var en av de saker som Axel Leffler (ägare till ExOpen, där jag var VD) brukade säga. Med andra ord: även om det känns som en bra sak att göra, måste man acceptera att man bara kan göra en eller max två saker i taget, och det kanske finns en bättre sak att göra just nu. Det tänkte jag på när jag förra veckan tackade nej till ett uppdrag.
Det var ett heltidsjobb som VD för ett bolag inom Teqnion, en liten industrikoncern vars affärsidé är att köpa upp små nischade bolag med verksamhet som har en stabil och relativt lättvärderad verksamhet som visar ekonomiskt bra resultat. VD där, Johan Steene, och jag kom verkligt bra överens och jag kände både direkt och fortfarande efter flera möten att jag mycket gärna skulle jobba tillsammans med honom.
Johan är, förutom att vara en trevlig kille (som dessutom imponerade på mig på flera sätt – men det får ni fråga honom själva om…) en rättfram affärsman och kom snabbt fram med ett konkret förslag på roll, inklusive ersättning, som han gav mig. Tyvärr kände jag att den rollen var inom ett område som jag helt enkelt hade svårt att gå igång på. Visst har jag ett intresse för området, men inte tillräckligt för att viga mig åt det på heltid. Och då kände jag att det var bättre att tacka nej.
Som tur var lyckades jag hitta en person i mitt nätverk som jag tyckte var mer lämplig (det faktum att jag själv hittade någon som var mer lämplig än jag själv gjorde det än mer tydligt för mig att jag var fel för jobbet). Och som än mer tur var så verkar Johan tycka detsamma, för det senaste jag hörde var att denne någon redan kommit ett steg längre i processen än jag själv.
Så på det hela taget verkar Axels råd vara värdefullt. Ja, förutom att jag ska hitta ett nytt uppdrag efter jul då…!
De senaste veckorna har jag varit en hel del på Skeppsholmen, där jag agerat säljcoach åt företaget Min Förskola AB (www.minforskola.se). Bolagets kundgrupp är uteslutande förskolor, och man säljer ett IT-system som gör vardagen enklare för både personal och föräldrar. Föräldrarna får en app i telefonen där all information om förskolan, barnens måltider och närvaro med mera samlas på ett och samma ställe, och de kan dessutom lägga in sjukdom, frånvaro runt helger och så vidare där. Förskolan i sin tur får en effektiv kommunkationsväg mellan sig och föräldrarna, och eftersom systemet är så enkelt kan de lägga upp taggade bilder från dagens utflykt, skriva och skicka ut nyhetsbrev och påminna om viktiga saker utan extra administration. Jag hoppas att min dotters förskola köper in systemet själva!
Bolaget har en liten säljavdelning men inte kommit till det där lyftet i försäljning ännu och de har anlitat mig under 6 veckor på halvtid som säljcoach till försäljningschefen. Mitt uppdrag har varit fokuserat till främst strukturella saker – ta fram en säljprocess, ta fram ett enkelt men robust avtalsförslag, komma med tips och idéer om hur marknadskampanjer kan samverka med försäljning och ta fram mätbara delmål på olika stadier i säljprocessen. Som utomstående har jag också varit med en hel del i prioriteringsdiskussioner – Min förskola är ett litet bolag med höga ambitioner, och som de flesta sådana blir det lätt att allt är viktigt, allt är prioriterat, och allt kan man fixa på 10 minuter (även om man kan det – är det verkligen rätt att släppa det man gör för att fixa det där andra?)
Det första konkreta vi har tagit fram gemensamt är en marknadskampanj och en säljprocess. Vi har valt ut knappt 200 förskolor – privata förskolor i Stockholms innerstad – och skickat dem ett brev med ett konkret erbjudande, därefter ringer vi dem och föreslår ett första möte. Responsen har blivit blandad – det är en stressig tid för förskolorna, många har budgetprocess och alla håller på och planerar personaltillgång över jul – men många har varit överväldigande positiva och det är tydligt att Min förskola fyller en funktion. Jag är övertygad om att när Min förskola får kampanjer som en naturligt återkommande del i sin vardag kommer man få ett helt annat tryck.
Två veckor kvar av uppdraget och mycket återstår, men det är roligt att se hur mycket som redan har satts på plats – och kul att jag fått vara med om detta!
Det är ganska mycket prat nu för tiden om att vi i västvärlden använder mobiler i stället för att närvara i världen. Det kan jag skriva en ganska stor textmassa om, men så här från mobiltelefonen nöjer jag mig med att konstatera att jag tycker fördelarna med smarta telefoner är mycket större än nackdelarna, och att för mig personligen är det avstressande att veta att jag är nåbar. Det innebär för mig att OM något jag behöver veta inträffar, så får jag veta det.
Då kan jag lugnt fokusera på det jag gör för närvarande, som att torka en snorig liten näsa eller skratta förtjust åt mitt middagssällskap.
