Tag Archives: försäljning

Protracer – full circle

Framgång, Uppdrag, , ,

För tio år sedan startades Protracer med Daniel Forsgren som Founder och jag som Co-Founder. Och i dag meddelar vi tillsammans med TopGolf att vi har sålt bolaget i sin helhet till ett hemligt pris!

Vi har haft kontakter med TopGolf i snart tre år, både i form av diskussioner om att de ska bli kunder till oss och olika typer av mer strategiskt samarbete; nu har vi alltså landat i en “ren” lösning där Protracer AB helt enkelt blir ett helägt dotterbolag. Alla anställda följer med i köpet och Daniel kommer så klart vara strategiskt viktig även framåt. Avsikten är att installera Protracers teknologi på alla TopGolfs anläggningar, och dessutom att bygga vidare på vår produkt (de köpte tidigare i år ett företag som tillverkar TV-spel) för att skapa en rikare och roligare upplevelse. Jag ser framför mig att man kan skjuta golfbollar på virtuella brinnande ninjor som hoppar mellan slottsmurar för att få 3x-poäng!

Så, klyscha-tajm… Det är omtumlande, det är mycket känslor som är all over the place – ja, allt det där som de säger på TV när någon har vunnit något, fått en tronarvinge eller gjort något annat som gör att det känns värt att sticka en TV-kamera och mikrofon i ansiktet på någon människa. Men jag ska försöka spalta upp det i en bakåt- och en framåtblick. Min roll i det hela skriver jag om på ett annat ställe – här följer ett lite vidare perspektiv, förstås från min horisont men ändå.

Vad hände egentligen?

Det har så klart varit en hel del saker som hänt de här tio åren – en hel del hårt arbete, en del motgångar och mindre lyckade satsningar men faktiskt mycket fler lyckade satsningar och förvånansvärt många framgångar. Samt en god portion tur, ska tilläggas. Vår styrelseordförande Erik Danielsson (nej, det är inte frontmannen i Watain… Googla igen!) har flera gånger snarast frustande utropat “det här är företaget som alltid överlevererar!!”. Och det stämmer faktiskt – vi fick vår första TV-sändning 2007, och samma år fick vi inte bara vår första betalande kund (Sky Sports, inte illa för två blyga killar i en källare i Stockholm) utan också vår första riktiga stortävling med Solheim Cup i Halmstad. Det var så klart lite tur att Solheim Cup just det året gick i Sverige – det gjorde det lite lättare för Sky att våga satsa på oss – men det var två rejäla fjädrar i hatten, både kunden och stortävlingen visade att vår produkt fungerade och att vi kunde leverera.

Redan tidigt på våren därefter fick vi våra första tävlingar i USA på PGA Tour, och vi lyckades med bedriften att få göra vår första herr-major samma år: US Masters på Augusta, 2008. Vi gjorde alla fyra herr-majors, Ryder Cup och etablerade leveranskapacitet i USA de närmaste åren och fick ganska snabbt status som “the protracer” både i TV-sändningar och bland publiken Min operativa roll blev i det närmaste överflödig då bolagen enkelt mejlade och beställde en eller en serie tävlingar till.

Men vi hade svårt att bredda oss, grundstrategin med att använda framgången i golf som en plattform för att ta oss in på andra sporter funkade inte riktigt. Det var kul att få hänga med Mythbusters-killarna på World Championship Pumpkin Chunkin (se några klipp här…) och vi fick varje år göra en (1) baseboll-grej (Homerun Derby) men mer blev det inte. Men vi började snabbt tjäna pengar och visade vinst 2010, och efter det ursprungliga kapitalet tillsammans med ett lån från Almi Invest har vi aldrig varit i behov av nytt kapital. Det såg ut som om Protracer skulle bli ett trevligt litet vinstgivande bolag med hög relativ marginal  – produkten mognade och behövde mindre utveckling, men intäkterna ökade i takt med att en väldigt hög andel av de direktsända golftävlingarna använde oss som standard – men begränsad möjlighet att bli en riktig kassako.

Det som ändrade spelplanen var – återigen, ska man säga – Daniels snilleblixt att gå från en kamera bakom en högprofilerad professionell golfare till att använda två kameror för att täcka upp alla vanliga hackare på en driving range. Från en begränsad marknad om kanske 50-100 tävlingar (med visserligen hög intäkt från varje tävling) fick vi därmed en potentiell marknad med tiotusentals kunder. Och TopGolf representerade ett synnerligen intressant, helt nytt delsegment av den marknaden nämligen Golf Entertainment. Vi lanserade Protracer Range 2013.

Och vi överlevererade igen… Redan samma år fick vi de första kunderna, bland annat World of Golf i New Malden utanför London. Normalt med ett nystartat företag är den första eller de första kunderna små okända företag som vågar ta en hög risk – men Protracer fick alltså som sin första TV-kund Sky Sports och som första Range-kund en riktigt lyxig state-of-the-art driving range utanför London. En anläggning ljusår från vad man kan se på en vanlig svensk golfklubb. Vid det här laget lade vi nästan hela utvecklingskostnaden på Range-produkten. Personalstyrkan växte till 10 personer, och vi lyckades rekrytera Jonas Runnquist som på heltid jobbade med försäljning och marknadsföring. Jonas har både varit tävlingsproffs i golf och entrepenör med två startups bakom sig.

Trots den expanderande kostnadsbasen (duktiga utvecklare kostar pengar) och utvecklingen av en helt ny produkt fortsatte vi tjäna pengar då vi varje år gjorde mer TV än året innan. Men den stora värdeökningen kom när flera spelare – TopGolf och FlyingTee bland andra – aggressivt bestämde sig för att dominera den nya marknaden Golf Entertainment, och såg Protracers teknologi som en kritisk komponent för att kunna erbjuda en riktigt cool upplevelse för sina kunder. Med kommunikationen att Protracer blev hovleverantör till FlyingTee blev det ordentlig fart på TopGolf, som såg sin marknadsledande position hotad och insåg att det var stor risk att någon fick ensamrätt på vår teknologi. Ständigt denna diskussion om exklusivitet.

Bolaget var inte längre “bara” en teknikleverantör, utan en strategiskt viktig bricka i racet att bli världsledande på en snabbt framväxande global marknad – Asien och USA leder. Och därmed kunde vi motivera en värdering långt högre än vår relativt modesta storlek kanske annars skulle föranlett.

Vad händer nu – egentligen?

Som alla bolag värderar TopGolf kontanter högt, och hade nog helst köpt oss enbart för egna aktier – de är själva värderade till över 2 miljarder dollar. Vi hade lite olika åsikt om det här i styrelsen, och vi hade garanterat kunna få en ännu högre värdering på vårt bolag om vi inte insisterat på en hög andel kontanter up-front. Men i slutändan har jag fått tillräckligt mycket pengar för att kunna säga upp mig från mitt jobb på CGI, och är dessutom aktieägare i TopGolf där en uttalad strategi är att börsnotera bolaget de närmaste åren. I och med det har jag inga uppdrag kvar för bolaget, och jag letar nu efter andra saker att göra. Det hoppas jag blogga mer om efter sommaren!

Another day at the office…

Lösa tankar

Mitt liv är raka motsatsen till inrutat, och en av bieffekterna av det är att man ofta får frågan “vad gör du egentligen på dagarna”.  Särskilt från mamma… Jag har länge funderat på att skriva om det, och när jag berättade om gårdagens innehåll för min sambo kände jag att i stället för att fundera på det kan jag lika gärna bara skriva om fredagen den 14 mars 2014.

Just nu ligger en hel del fokus på att hitta nästa gigg, nästa uppdrag eller nästa jobb. I går fick jag “nej tack” på två jobb jag sökt. Ett nej fick jag från en rekryterare som ringde tillbaka, ett fick jag då jag äntligen efter flera försök själv fick tag på rätt person. Oavsett vilken funktion man söker finns det bra och mindre bra människor.

Jag kom ett steg vidare i en annan process, där det i stället gäller en roll som interimschef – nytt möte på fredag nästa vecka (återigen en person jag fick tag på efter att ha sökt fyra gånger på olika sätt tidigare i veckan). Jag fick oväntat återkoppling på en tredje rekryteringsprocess där den anställande chefen var mycket angelägen om att gå vidare – det här är ett jobb jag sökte i mitten av februari.

Dessutom hade jag ett lunchmöte – där ett helt nytt erbjudande kom från ingenstans. Det är verkligen inte läge att berätta om det, men det skulle innebära ett delägarskap för min del, i form av “sweat equity“. Verkligen mycket spännande, lite smickrande dessutom, och ljuvligt svårt att värdera relativt de andra processerna! Sedan tidigare har jag ett möte bokat för en interimschefsroll som Sverige-chef på ett konsultbolag, den processen låg dock helt stilla i går…

Förutom fotarbetet med sökande efter nytt uppdrag mejlade jag ett par personer i mitt nätverk för att höra om de är intresserade av nya utmaningar – en telefondiskussion tidigare i veckan med en kontakt gav vid handen att han gärna vill anställa en ny säljare, och jag har träffat på några duktiga sådana i min karriär. Förresten om du läser det här och är intresserad av att sälja IT, på ett roligt bolag ägt och drivet av personliga vänner till mig – kontakta mig så kanske jag har en öppning 😉

Totalt bockade jag av 11 ToDo:s på min dagliga lista, och jag tyckte inte att jag var särskilt produktiv – jag hann med en del Candy Crush också, samt lite Facebook och annat “improduktivt” surfande på diverse internetsajter som absolut inte har med yrket att göra, mest som godis för hjärnan.

Jag lämnade Olivia på förskolan också… 😉

Visitkort

Formalia, Framgång, Lösa tankar

Jag träffar naturligtvis (som tur är…) en massa människor, och relativt ofta nya människor jag inte träffat förut. När jag gör det på uppdrag eller för en arbetsgivare är det naturligt att dela ut ett visitkort från det företaget, men nu är det ju ofta enbart mig själv jag representerar. Och hur ska ett visitkort för mig själv se ut?

Jag brottades förvånansvärt länge med den här frågan, så pass att jag började fundera på varför. Prestationsångest? Överdriven ödmjukhet? Brist på grafisk idé? Kanske en kombination av alla tre.

Men egentligen har jag gått och ruvat på en idé ganska länge, en idé som föddes ur en konversation med Jenny Hermelin som tog fram ett ordmoln (“word cloud”) för sig själv och sin firma. Varför inte göra ett för mig själv och min yrkesprofil, och ha hela molnet som baksida på kortet, med kontaktuppgifter på framsidan? Så här blev det:

Visitkort baksida
Visitkort: Baksida i form av ordmoln

Framsidan hade jag lite bekymmer med också, mest för att jag hade svårt med layouten tills jag insåg att det faktiskt är rätt få saker jag verkligen behöver få med på framsidan – jag har ju ingen besöksadress egentligen. Så jag nöjde mig till sist med följande:

Visitkort: framsida i all enkelhet
Visitkort: framsida i all enkelhet

Lite kul: den första jag delade ut ett sådant kort till sa spontant “det här var snyggt, du måste anlitat någon grafiker eller designer för det här?” (Uppenbarligen är det inte för mycket ödmjukhet som styr vad jag skriver om i alla fall…!)

 

Säljcoach Min förskola

Kunder, Uppdrag,

De senaste veckorna har jag varit en hel del på Skeppsholmen, där jag agerat säljcoach åt företaget Min Förskola AB (www.minforskola.se). Bolagets kundgrupp är uteslutande förskolor, och man säljer ett IT-system som gör vardagen enklare för både personal och föräldrar. Föräldrarna får en app i telefonen där all information om förskolan, barnens måltider och närvaro med mera samlas på ett och samma ställe, och de kan dessutom lägga in sjukdom, frånvaro runt helger och så vidare där. Förskolan i sin tur får en effektiv kommunkationsväg mellan sig och föräldrarna, och eftersom systemet är så enkelt kan de lägga upp taggade bilder från dagens utflykt, skriva och skicka ut nyhetsbrev och påminna om viktiga saker utan extra administration. Jag hoppas att min dotters förskola köper in systemet själva!

Bolaget har en liten säljavdelning men inte kommit till det där lyftet i försäljning ännu och de har anlitat mig under 6 veckor på halvtid som säljcoach till försäljningschefen. Mitt uppdrag har varit fokuserat till främst strukturella saker – ta fram en säljprocess, ta fram ett enkelt men robust avtalsförslag, komma med tips och idéer om hur marknadskampanjer kan samverka med försäljning och ta fram mätbara delmål på olika stadier i säljprocessen. Som utomstående har jag också varit med en hel del i prioriteringsdiskussioner – Min förskola är ett litet bolag med höga ambitioner, och som de flesta sådana blir det lätt att allt är viktigt, allt är prioriterat, och allt kan man fixa på 10 minuter (även om man kan det – är det verkligen rätt att släppa det man gör för att fixa det där andra?)

Det första konkreta vi har tagit fram gemensamt är en marknadskampanj och en säljprocess. Vi har valt ut knappt 200 förskolor – privata förskolor i Stockholms innerstad – och skickat dem ett brev med ett konkret erbjudande, därefter ringer vi dem och föreslår ett första möte. Responsen har blivit blandad – det är en stressig tid för förskolorna, många har budgetprocess och alla håller på och planerar personaltillgång över jul – men många har varit överväldigande positiva och det är tydligt att Min förskola fyller en funktion. Jag är övertygad om att när Min förskola får kampanjer som en naturligt återkommande del i sin vardag kommer man få ett helt annat tryck.

Två veckor kvar av uppdraget och mycket återstår, men det är roligt att se hur mycket som redan har satts på plats – och kul att jag fått vara med om detta!